Närturistandet jag nämnde i ett tidigare inlägg var alltså Ähtäri djurpark som jag besökte igår med två fina människor. Eftersom jag har sisådär 30gb foton och jag fortfarande står utan nytt RAM-minne så kommer lilla resan att fördelas i fler inlägg – detta är del 1. Välkomna med!
Ähtäri djurpark har jag nog besökt nångång som barn, och de senaste åren har jag nog ställt mig rätt kritisk till hela idén med djurparker, och därför inte heller besökt några. Och visst kunde det vara ledsamt att se de små inhägnader djuren har (även om de säkert har det bättre i Ähtäri än i många, många andra djurparker) – MEN det var också otroligt berikande att få träffa dessa djur som jag kanske aldrig kommer möta på i skogen.
Mitt förslag kanske vore att åtminstone fördubbla varje inhägnad – och låta besökarna gå med kikare. Visst var det en besvikelse att vissa djur bara sov eller gömde sig – så att man så att säga missade lite – men hellre hade jag varit tvungen att kika, vänta eller skippa ifall djuren hade så stora inhägnader att jag inte kunde garanteras att jag fick se dem.
Nåväl – det om det negativa. Resan var en fantastisk utmaning för mig personligen – och resultatet blev lyckat. Jag nojjade minimalt, och mådde nästan inte alls illa. Och djuren mötte oss, stundvis, på ett väldigt personligt plan.
Jag borde kanske spara det bästa till sist – men det gör jag inte. Mitt största mål med resan var nämligen Vargen – och de är först ut i mitt inlägg. Vargen är ett av mina kraftdjur och ständiga följeslagare, och jag såg otroligt mycket framemot att möta den.
Som många av de andra djuren låg de och sov då vi kom. Endast den varg som jag antog vara alfahanen kastade blickar åt vårt håll. Så jag ropade, inom mig och utom mig; ”Kom bror. Jag har kommit långt för att träffa dig. Jag älskar dig.”
Mina vänner ylade och lockade de också, förstås. Och efter en stund av tålmodigt väntande steg han upp, gick fram till mig, och tog sedan ett varv i den andra inhägnaden där en av hans brudar låg, och tog ett ståtligt ärevarv kring hela lilla reviret innan han lade sig ner igen.
Det om något var väl värt 11€ inträde, samt bensin och mat. Vargen – min bror <3
Ett annat djur jag sett väldigt mycket framemot att träffa var berguven. Denna mäktiga uggla med kring 2 meters vingbredd.
För ett tag sedan hade jag en fantastisk dröm där jag träffade berguven. Den cirklade ovanför mig i natten, men jag var inte rädd. Och nu fick jag träffa den!
Redan på håll lät det som värsta festen eftersom det hördes konstanta ”Wooohooo!”-ljud. Men det var inte fest – det var drama! Mycket svårfångat på bild, men tydligen var det ett rejält triangeldrama på gång. Och att ha tre, fyra fullstora berguvar i en liten inhägnad tedde sig bisarrt, men visst var det en fantastisk syn att se dem på så nära håll.
Ett av de sista djuren på rundturen var björnen. Han såg lite ensam ut, men var ett av de enda djuren som verkade ha lust att underhålla oss lite.
Först satt han bara och solade vid sin lilla pool, innan han märkte att han fick publik. Då började han pyssla på med sitt lilla projekt som verkade gå ut på att göra flis av en stock som låg fastfrusen i marken. Hela tiden kastade han blickar på oss som för att kolla att vi nog var kvar och tittade, annars hade han väl fortsatt sola.
En av de fina jag hade med mig på resan hade också en mycket nära, personlig kontakt med den otroligt mäktiga korpen. Jag har bild av deras möte också, men den känns för personlig för att dela. Och störande mycket galler är med på de bilderna också. Men här är korpen med sin ståtliga näbb hursomhelst.
Jag har en hel del bilder av lodjuren – men de finns på ett annat minneskort så det kommer säkert fler i nästa inlägg! Men här ser man deras fantastiska kamouflage!
Sist ut i detta inlägg blir den nöjdaste fjällugglan någonsin. Jag återkommer med del 2!
Lämna ett svar