Idag var jag och handlade och hälsade samtidigt på några vänner i en inspelningsstudio som gjorde sig klara för att banda lite reggae. Det är alltid roligt att kramas och peppa, och överhuvudtaget vara i närheten av skapande krafter. Men idag var jag där bara en stund som vän, hade jag suttit kvar hade jag nog blivit jobbigt producentig, så det var bäst att åka bort i tid.
På vägen hem beskådade jag helt fantastiska himlafenomen. Partiell trippelregnbåge såg jag, och jag körde genom en fullständig regnbåge dessutom. Och molnformationerna och solnedgången fick en verkligen att tappa andan.
Och var var kameran? Jo, hemma.
Jag har en sådan yrkesskada att jag sällan tar med mig kameran då jag är ute på vanliga besök eller rundturer. Det känns nämligen som att jag arbetar då – att jag måste fota något. Därför har jag inte särskilt mycket foton av fester och vänner och privata grejer från senaste åren.
Jag har försökt bättra på detta i sommar – inte nödvändigtvis det där att fota människor i privata sammanhang – men det där att ha kameran med och bara fånga vackra saker då de uppenbarar sig – utan press!
Fast så gick det ju inte idag. Så då jag kom hem sprang jag in efter kameran och begav mig ut till närmaste stora åker för att försöka fånga något av det vackra jag såg. Men jag var för sent ute. Av regnbågarna syntes bara en liten ände kvar, och regnet had putsat bort de mest tydliga och magnifika molnformationerna.
MEN det var nog vackert ändå. Kanske inte extraordinärt – men å andra sidan är väl varje stund extraordinär. Och vi har förbannat vacker natur och vackra väderomsvängningar i detta land.
PS. Förstasidesannonsen på dagens HBL har jag gjort. Tänka sig 😉
Lämna ett svar