Veneziaden ger mig, av någon anledning, mer ångest än midsommar. Ofta klagar folk på ångesten före midsommar, vad man ska göra, vilken fest man ska välja osv. Men för mig är det veneziaden som alltid verkar vara ett stort frågetecken.
Vi har aldrig haft villa, så veneziaden, eller villaavslutningen har nu aldrig betytt så mycket för mig egentligen. Men av någon orsak verkar jag aldrig bli bjuden någonstans just på veneziaden. Eller jag känner mig ovälkommen, även om jag vet var kompisarna är på fest. Och jag säger ”känner”, för nog tror jag att jag skulle vara välkommen. Men är jag inte inbjuden, så känner jag mig oinbjuden – och det är ingen känsla som får mig att vilja chansa och gå ändå.
Just nu är också tröskeln hög för mig, jag har inte varit i några sociala sammanhang alls i sommar. Nästan inte alls i alla fall. Och att då gå oinbjuden på en fest där man inte vet vad som händer, eller vem som är där, det känns inte lockande. Hellre övar jag upp mig igen på ställen där jag faktiskt känner mig bekväm och välkommen.
Så idag har jag istället tagit tid för mig själv, försökt hitta något skoj att göra i alla fall. Jag konstaterade att det är en stund sedan jag gått på loppis. Just nu är jag pank, men jag brukar också fynda bäst då jag är pank. Intressant nog.
Jag beslöt mig för att åka till Jakobstad, ta en snabb vända på loppis och hoppades jag skulle hitta kuddar eller annat till nya soffan. Så blev det ju inte. Istället föll jag (igen) för fina retromuggar, och hittade dessutom en ekologisk tröja för två euro! Seasalt Cornwall är ett nytt märke för mig, men nu då jag googlar inser jag att jag hittat ett nytt favvomärke. Kolla in dem! Vet någon om det finns Seasalt-kläder i Finland?
Efter loppisresan tog jag kaffe vid Kruska, förstås. Och Ingemo som verkar ha allt man någonsin kan behöva hade också ett par kuddar som nu räddat soffan tills jag fått en ordentlig resårmadrass på plats. Nu försvinner man inte in i soffan, bakom skummadrasserna som är för smala 🙂
Varma kramar, och viktiga, om än korta, samtal med goda vänner gör nog gott. Jag känner mig alltid mer värd efter besök på Kruska.
Något gott måste man ju också unna sig om man har en dag då man tar hand om sig själv. Så jag fixade en LCHF-paj med blåbär, banan och mango (men fuskade och åt med vaniljsås nog). En vän kom som sällskap, så jag hade någon att avnjuta pajen med.
Receptet är enkelt och väldigt gott: Kokosflingor, ett par deciliter, 50g smält smör, och ett ägg. Blir som kokossmulpaj ungefär då man sätter den gryniga massan på pajinnehållet. Nom!
Yoga är också att ta hand om sig själv – men idag tar jag yogapaus och slänger mig på nya soffan och ser på någon dålig tv-serie. Och njuter av den vackra, vackra månen förstås.
Lämna ett svar