Rundtur i huset: Vardagsrummet

–I samarbete med Lundagård–

Det är mammas födelsedag idag. Jag har inte känt efter så mycket. Bara gjort. Både måsten och sånt jag tycker om. Binda julkransar. Promenad. Glögg. Målat, byråkratiserat, lyssnat på podcasts.

Men jag bjuder in er till vårt vardagsrum!

November bjuder på idel mörka, våta dagar. Tacka vet jag fotoredigering. Det är svårt att göra de fina väggfärgerna rättvisa. Det är såklart Ottossons linoljefärg från Lundagård också här, men egna blandningar igen!

De mörkare väggarnas färg kallar jag ”O’hoy”. Dels för att de liknar o’boy, och för att färgen kom till lite hipp som happ. Men det är matta Maria Mörk tillsammans med Italiensk Grön Umbra, och antagligen lite Titanvitt. De ljusare väggarna är vita som mjölk har då man dunkar i det sista dammet o’boy ur förpackningen (och ungefär så blandades den till, Matt vit plus resten av den mörkare bruna).

Listerna som inte syns så bra är målade i en blandning av Järnoxidsvart och vitt, så de är närmast mörkt lila. Golvet är det enda nya golvet vi lagt hittills, på grund av den gräsgröna heltäckningsmattan som låg där innan.

Vi satte ett billigt klickgolv som ändå är ganska matt och har struktur. Vi föredrar såklart naturmaterial, men här behövde vi välja något som sparade både tid och pengar och vi är nöjda.

Huvudrollen spelas såklart av kakelugen. Den är faktiskt inte original i huset! Tidigare ägare gjorde det fantastiska valet att rädda den ur något föus nånstans 1985, och bygga upp den här. Det finns delar kvar, så antagligen har den varit högre eller haft lite annan form. Men den är nog mäktig!

De självklara birollerna spelas av två lampor vi räddat från fördärvet här i huset, genom att älskling dragit om elen i dem. Den som så fint pryder väggen ovanför Stina Wollters print, och Joni Stills fotokonst, förälskade jag mig i första gången vi besökte huset. Den hängde då i hjälpköket.

Den andra hittade vi på vinden. Rislampan skilt för sig i en påse, och metallstommen i nån skrubb. Det är helt otroligt att vi märkte att de hörde ihop! Med textilkabel från Lundagård och lite andra nya delar lyser den nu fantastiskt fint. Washipappret är lite söndrigt ställvis, men det må det få vara, lampan är antagligen från 60- eller 70-talet.

Jag researchade lite. Och designern är Isamu Noguchi och han började göra dem redan 1951. Nu finns det så många reproduktioner att gamla modeller verkar drunkna i mina googlingar så jag vet inte vad en äldre säljs för. Men de nya (som förstås har helt washipapper och är av fin kvalitet nog) kostar mellan 200 och 1500 euro! Så ett riktigt fynd som vi restaurerat!

Och vi tog beslutet att hänga rislampan fel väg, vi tyckte helt enkelt det såg snyggare ut så!

Stolen är gammal men ny för oss. Den borde fyllas ut med tagel, men tyget och teakbenen är så fina, och jag visste att den skulle matcha en av mina rosenkuddar, så jag kan leva med dess platta sits.

Överlag ser man ju att stilen är vintage blandat med retro blandat med konstnärliga krusiduller. ”Soffan” är en gammal säng från vinden. Vacker som attans, men inte så bekväm. Måste perfektera madrassituationen.

Foton och min konst ger förstås den personligaste touchen, men vi har också tagit fram en hel del saker som hörde till huset. Som renhornsljusstakarna och diverse annat.

Detaljer jag älskar är förstås förvaring. Min Röda Korset-låda med mammaminnen, och en filtförvaringslåda hittas mitt i rummet.

Min tanke var att bara köra mörkt trä i vardagsrummet då de andra rummen naturligt har en ljusare inredning. Men sånt kan man inte bestämma över. De här lådorna, och det fina björkbordet vi tog ner från vinden etc, behövde få bo här i rummet också.

Snart får ni nog se mer bilder härifrån, för jag ska ju börja pynta (mer)!

Vitrinskåpet är förresten ett av mina arv från mamma. Jag ÄLSKAR det.