Jag har inte bråttomt till en vardag. Och det är skönt. Det är många år sedan jag kunnat ta det så lugnt som den här julen. Rastlösheten, stressen, pressen att hitta på sätt att få inkomst, bli friskare, duktigare har oftast förorenat alla lediga dagar sedan 2013. Till och med jularna, dessa års höjdpunkter.
I år blev julen dock underbart slapp. Visst, vi bjöd på två julmiddagar, men det var bara underbart att stå julvärdinna. Skinkan blev bra, resterna har som vanligt bråkat med magen i sitt överdåd, det mesta ändå bara härligt.
Mellandagarna har varit sköna, långa andetag. Förutom att träffa mommo, besöka gravarna, gråta över mamma och sånt så har mellandagarna mest bestått av X-files-maraton och julklappsbokläsande. Jag fick de tre önskeböckerna; janakippo-sviten av Karin Smirnoff, Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Så gör jag av Bodil Malmsten.
Norlin har jag redan kommit igenom och älskat. Nu då jag sakta men säkert tar en lite jobbfokuserad administrativ dag (hemma och i myskläder!) är det Malmstens bok jag börjar på.
Inatt drömde jag början på en novell, och tänker att den ska jag plita ner. Men jag ska också planera lite av Jakartes 2021, och mina egna konstplaner.
Tog mig dock tiden att ta några stillsamma mellandagsscener i vårt hem. Solen visade sig och ljuset var underbart för en stund. Och nej, jag orkar mig inte ut idag, jag njuter av att se mitt mellandagsrådd härinne istället. Visst tänker jag att det vore härligt att rensa lite, få ordning på lådor, byttor och klädskåp. Men jag måste inte. Det är bra såhär nu.
Lämna ett svar