Jag har varit dålig på att uppdatera här, även om mycket roligt har hänt senaste tiden. Det har också samtidigt varit en otroligt tung sommar för mig och min panikångest har blivit värre. Jag har svårt att fungera i vardagen, och att orka med en blogg har inte varit det enda som misslyckats.
Men jag vill såklart berätta om föreställningen Keho – Kropp som RAM Ensemble sätter upp i höst – eller framförallt då den kropp som de beställde som scenografi av mig!
Det här är den största konstbeställningen jag fått, och minsann den första som dessutom ska dubbla som scenografi. Det har varit en kämpig inlärningskurva – att försöka skapa ett stort konstverk på kort tid (sådär i verklig tid hade jag juli och halva augusti på mig, men mest halvdagar pga måendet och hettan), i ett format jag aldrig provat förr, och något så pass resultatinriktat och funktionsvänligt som ett interaktivt konstverk som också är scenografi… Till ett så viktigt projekt som Keho – Kropp! Huhhu, säger jag bara!
Men trots att jag är väldigt utmattad, och med de lärdomar på hand att jag skulle bygga upp kroppen annorlunda i dagsläget så är jag otroligt glad och tacksam över möjligheten. Att min kroppskonst helt enkelt kändes rätt för dem, och de gav mig fria händer att skapa ett konstverk de kunde ha på scen. Att det blev interaktivt var mer en bonus, men för mig kändes det självklart så fort jag fick förfrågan.
De gillade mina svällande kvinnokroppar – och en sådan ville jag såklart placera på scen. Med kroppsdelar, magkorvar och tissar som kunde plockas bort och användas i vad jag förstod vara en ganska fysisk teaterföreställning – med tanke på att temat är kropp och självbild!
Kroppen är stor och proportionerna konstiga – helt som sig bör. Den är mer symmetrisk än mina ”vanliga” lipödemkvinnor, eftersom detta trots allt är ett helt annat projekt, med andra fokuspunkter, och för att det är mycket lättare att rita en rolig kropp än att bygga en från grunden… Men tissar finns det i olika storlekar, kroppsdelarna är tunga och svällande, och örat lyssnar på de elaka, och snälla, saker man säger till kroppen.
Tyget har jag färgat själv, och inunder kroppsdelarna finns en färgglad själ. Och inunder själen finns såklart den fina metallstruktur som Valter Kangas – Wogelkrafts byggt enligt min skiss! Det var otroligt inspirerande att följa med metallarbetet – så nu vill jag göra ännu galnare metallkroppar för framtida projekt!
7.10 är det premiär och ja kan knappt bärg me! Det ska bli så fint att se kroppen i användning, och att få ta del av de viktiga teman RAM Ensemble behandlar i kroppsföreställningen. Jag tror det kan vara en djup och viktig upplevelse för många, så ta chansen. Här är LÄNK till biljetter!
Det var rörande redan att se Jessica, Jennifer och Anni-Veera ”leka” med kroppsdelarna då de var och godkände själva modellen, innan sista finjusteringarna. Fotona är från den sessionen, samt efter att helheten blev klar. Jag dumpar ett gäng bilder här och hoppas att vi ses på föreställningen!
Lämna ett svar