Jag har inte sminkat mig på kanske tio år, men…

Ja, ni läsare som kommer till min blogg för djupa tankar kring sorg, skrivande och kroppspositivitet kanske undrar varför jag skriver om smink. Ja, det undrar nästan jag också. Men min relation till smink, och skönhetsvård överlag, är lång och krokig och jag har kommit till en ny punkt på resan.

Jag har aldrig varit någon som satsat mycket på smink, även om jag nog under en period i yrkes- och högskola inte helst gick ut utan smink eller att ha fixat håret (klippt, färgat och tuperat). Men för mig var smink något man använde för att dölja något. Som den problematiska, finniga hyn. Eller så kanske jag satsade på galet ”roligt” smink för att ta bort från det faktum att jag kände mig fet och ful och ville dra uppmärksamheten bort från kroppen.

Men då jag vaknade upp till verkligheten kring alla kemikalier i smink, samt annat obekvämt i världen, och samtidigt ville börja acceptera mig själv som den jag var, och hur jag såg ut, så skippade jag sminket, och de kemikaliestinna skönhetsprodukterna helt. Jag började använda endast vatten, ekologisk tvål och schampoo, och endast kokosolja som hudkräm. Detta förstås i kombination med bättre mat och bättre leverne överlag. Och mina finnar försvann i stort sett helt. Huden kändes bättre och sakta men säkert vande jag mig vid den jag såg i spegeln.

Ganska samtidigt slutade jag klippa håret kort och färga det med kemikalier. Istället fick håret växa och jag har använt henna som färg ibland. Men efter mina många år av kortklippning och färgning och tupering så blev håret aldrig så tjockt och vackert som det var då jag var yngre. Och nu är jag faktiskt lite i panik över mitt hår, för jag tappar massvis av det och det är så tunt, så tunt. Jag färgade det med henna igår, och inväntar också personliga hårinpackningar från Irks homemade. Jag tar mina vitaminer och gör nu allt för att behålla mitt redan gråsprängda hår.

Men sminket? Ja, alltså nu är jag inne i en ganska mentalt tung period. Jag har kämpat med en jobbig PMDS-period samtidigt som jag arbetar på dikterna om mamma och går i terapi, och överlag försöker finna mig själv i den här verkligheten. Och plötsligt blev det viktigt för mig att pyssla om mig själv på utsidan, samtidigt som jag kämpar med insidan. Visst, det kanske hade varit hälsosammare om pysslet hade varit mer yoga eller att sluta röka, men nu är det skönhetsvården som känns viktig. Jag har ju också städat upp så att säga bland mina städredskap, med naturligare val från Green Today och då blev det liksom lika intressant att städa upp, och utöka, bland skönhetsprodukterna.

Mina skönhetsprodukter har bestått av kokosolja. Och schampoo och tvål, ekologiska och naturliga. Jag har haft ett ekologiskt läppstift, ett par ekologiska ögonskuggor och en ekologisk ögonbrynspenna. Men jag har inte använt dem förutom på någon fest för ett par år sedan. Men så såg jag att Cosmetique i Jakobstad hade ett reabord med bland annat ekologiskt smink från samma märke som jag redan hade. Så för några euro fick jag en ögonskugga till och ett läppstift till. Och allt är i naturliga toner, jag har inget behov av att ”strikel til e naa”. Bara små godisar åt esteten i mig.

Jag vill inte använda foundation, puder, mascara. Inget som täpper till huden, inget som behöver dölja något. Det är den nya punkten jag kommit till. Jag försöker inte dölja något för att se vackrare ut. Jag får nog allt duga som jag är. Men det är roligt att måla och pyssla om ansiktet, scrubba med naturlig peeling, och det är roligt att framhäva det man redan tycker är vackert. Jag tycker om att plocka bland smyckena jag ärvt av mamma och pryda mig själv och den här kroppen jag får ha i det här livet. Det har blivit som en terapi det här också.

Och visst, på något plan känner jag mig också mer kvinnlig. Jag säger inte att man måste sminka sig och göra sig till för att vara kvinnlig. Jag har varit mer kvinnlig än någonsin tidigare under mina år utan alla dessa ”kvinnoprodukter”, men för mig känns det som att jag på ännu ett sätt firar min kvinnlighet genom att pyssla om den här kvinnokroppen. Lite på samma sätt som jag finner sammanhang i författarverkstaden, så finner jag ett uns av samma känsla då jag nu intresserat går in till Cosmetique eller bara surfar på ekologiska sminkshoppar. Min hy och min kropp, mina ögon och min mun, får pysslas om och firas. Utan att jag tar skada av kemikalier, eller känner att jag döljer något.

Såheså!