Det har varit kalla men otroligt vackra vinterdagar de senaste dagarna. Jag har känt mig lite pressad att åka ut och fotografera det vackra, men försöker inse att det är helt okej att prioritera annat. Och det känns verkligen som att året har börjat nu. Ett fantastiskt år!
Ni som följt mig vet att jag lider av PMDS vilket ganska långt styr mig då hormonerna härjar som värst. Ett par månader hade jag en progesteronsalva som var felaktig på något sätt, och fungerade inte, vilket gjorde mig helt i obalans. Som tur gav julglädjen lite lättnad, men det höll på att bli riktigt tungt där ett tag.
Nu har jag använt en salva som fungerat någorlunda den här perioden och det gick mycket bättre. Men då mensen kom förra helgen var det verkligen som att en dimma lättade! Det är länge sen jag känt en så tydlig förändring – vilket betyder att jag verkligen levt i någon konstig PMDS-dimma i flera månader. Och då den lättar är det som att vakna. Det är svårt att beskriva för de som aldrig upplevt det. Men det är i högsta grad verkligt.
Måndag och tisdag kändes som de dagarna då 2019 började på allvar. Jag arbetade med alla olika saker jag sysslar med. Onsdagen var friluftsdag. Torsdagen gick mest åt till terapi och mommo-besök. På fredagen hade jag blodprov från morgonen, vilket betydde att jag inte fick ta min sköldkörtelmedicin då jag steg upp, och det gjorde att hela dagen gick i en otrolig trötthet. Jag låg egentligen bara på soffan, vilket kändes som ett bakslag.
Igår kom jag igång bra igen, fick skrivet klart en novell och skickat in. Men fick migrän på eftermiddagen och förlorade några timmar bra arbetstid. På kvällen då migränen lättat fortsatte jag med lite research till min roman. Så det kändes som att jag kom igen ändå.
Och nu är jag på gång igen, och det känns som att det blir en bra arbetsdag. Och jo, jag arbetar helger. Mitt schema följer ganska långt kärlekens, så då vi är lediga är vi lediga, men då han arbetar så arbetar jag. Det har funkat otroligt bra för mig som har lite dålig självdisciplin då jag pysslar på ensam här hemma. Nu har jag ett schema att följa (fast det inte egentligen är mitt eget, hehe) och det gör allt lättare för mig.
Ja, men jag tänkte säga några ord om skrivkramp. Som jag avslöjat lite har jag mest ”ordnat upp” i min roman sedan året svängt. Jag har faktiskt inte riktigt skrivit något nytt. Men det är nog okej. Jag söker efter att se romanens form tydligt framför mig innan jag går in och börjar sätta till nytt. Och nu närmar det sig nog att jag ser de nya scenerna framför mig. Problemet var kanske att jag skrev ett förslag på slutscenen, och det har gjort mig osäker på det som händer i mitten. Men det ordnar sig!
Jag har alltså ett par dagar satsat på research som hör till romanen. Och det är att läsa och hitta intressanta saker i några riktigt gamla läkarböcker. Dels studerar jag PMDS (eller hysteri då…) och lite annat. Och då jag läste igår hittade jag bästa texten någonsin – om skrivkramp!
De konstaterar nog att skrivkrampen oftast drabbar dem som är ”skrifvare till yrket”, och de hittar sällan något fel på varken handen eller armen. Men då det kommer till att skriva så blir de plötsligt svaga, pennan hoppar och skrivandet blir omöjligt. Jag älskar att de tar upp denna kramp som något verkligt i kapitlet om muskelsjukdomar! De rekommenderar förresten mycken vila, och gärna vistelser vid havet eller på landet. Jeijj!
Det finns också t.ex. inlägg om ”hjärtneuros” under hjärtsjukdomarna. Och det är den ”sjukdom” då man tror sig ha fel på hjärtat men inget hittas. Och hjärtneuros är det nog många som lider av.
Hursomhelst, jag njuter av att läsa i böckerna (trots att de tyvärr luktar, ger mig huvudvärk och måste åka ut så fort jag är klar) och känner att jag hittar saker som kan spänna över hela romanen.
Och här en fin nötskrika! De är verkligen vackra. Men de ställer till problem då 6-7 stycken dyker upp på fågelbrädena, inte räds mig, och låter inte småfåglarna komma och äta.
Lämna ett svar