Igår var det terapi och lite stadsvarande. På grund av min hjärndimma beslöt jag mig till och med för att våga äta på restaurang innan jag körde hem igen. Det gjorde gott åt själen att våga äta ute och våga äta ensam. Lite tomatsoppa och en sallad. Men då jag kom hem var nog hjärnan lika dimmig så jag beslöt mig för att inte skriva ramsor åt Fpa eller annat viktigt, utan istället ta tag i ett par sömnadsprojekt som bara lämnat trots mina fina, nygamla Singer-symaskin.
Det blev två små penaler/necessärer som matchade den lite större jag redan tidigare sytt för hand. De är gjorda av vaxade bomullstyger med afrikanskt tryck. Någon form av väggbonader tror jag, förstås loppisfyndade. Men gah, jag behöver nog en dragkedsfot till maskinen, det var verkligen utmanande att få i dragkedjorna, och särskilt bra blev det inte. Men de är ju fina i alla fall!
Och så har jag länge haft en gammal mjölsäck från Lundagård som helt enkelt huserat några madrassbitar. Jag hade tänkt att den kunde vara fin som dyna ute på nån bänk om somrarna, men det har inte blivit av att använda den så. Istället har jag i månader funderat på att sy kuddfodral av den och nu blev det av!
Den räckte till två kuddfodral, och också en liten förvaringspåse av något slag (ni ser den nere till vänster i bild).
Dessa kuddar ser man ju klart och tydligt att de borde bo på en gammal kökssoffa, men tills jag införskaffat en sådan soffa och ett sådant kök så bor de i vardagsrummet. Och nu drömmer jag om att ha råd med några mjölsäckar till i andra färger som kunde matcha!
Jag ville också bara visa denna fina, gamla burk. Jag är så inspirerad av gammaldags botanikgrafik och poesi – och här är liksom kombon!
Nu ska jag ta itu med brevet till Fpa. De vill att jag ska avsluta mitt företag och jag ska försöka försvara det. Av någon anledning är det bättre att jag är arbetslös än att jag har heltidsjobb. Nog är det underligt det här systemet. Även om det kanske inte hjälper så är det väl tur att jag har en sån stark känsla inom mig att det är jag som har RÄTT i det här fallet. Jag gör bra arbete och jag förtjänar göra det jag är bäst på och det som min kropp orkar med. Önska mig lycka till!
Lämna ett svar