Det är nog så att sorgen är som tyngst att bära då jag mår dåligt. Jag menar, nog saknar jag mamma då jag är lycklig också. Men då känns det mer som att hon är med mig, hjälper till, njuter.
Det är dagar som dessa, då jag känner väggen i ansiktet och mår illa över att jag är så otillräcklig, som jag saknar henne mest. Genom åren har hon alltid funnits med mig då jag mått dåligt, speciellt sedan jag blev utbränd. Hon kunde fråga till lust och leda varje dag hur jag mådde och försökte komma med pepp och tips. Nog minns jag hur jag snäst åt henne också. Då jag inte orkat med pepp och tips. Och inte hade svar på frågorna om hur jag mådde.
Men nu saknar jag henne och önskar alla frågar av henne. Allt pepp och alla tips. Det är dagar som dessa jag saknar mamma mest.
Jag fortsätter gå upp vikt efter att jag slutat röka. Jag känner hur kroppspositiviteten rinner av mig och jag hatar min stora, klumpiga kropp som dessutom är full av hormoner och osynliga sjukdomar och otillräcklighet. Jag hittade en bild av mig från San Francisco i tiderna… Men mer om det en annan gång. Jag är helt enkelt lätt att trigga just nu, för att jag har tillräckligt med inre kritik på gång.
Jag målar hus också, till lust och leda. Att måla dessa gamla torp och gårdar är tydligen min enda hobby. Även om målande också är jobb, så är just dessa hus något jag gör bara för mig själv. Jag drömmer och manifesterar.
Men samtidigt sörjer jag. För tänk om det alltid kommer vara så här? Om jag aldrig kommer att orka, eller vara tillräckligt bra, för att dra in en vettig inkomst – då får jag ju aldrig min dröm. Kan jag leva med det?
Jag kommer att avsluta de kundprojekt jag har på gång, som jag ännu väntar på lite grejs ifrån för att kunna ta itu med. Men allt står still med skrivande och målandet till utställning. Jag har svårt att hitta ord som jag tänker duger. Min självkritik är inte vettig just nu, så jag vill inte spilla ut den över romanen.
Tänk om jag inte får stipendium heller? Om jag inte duger till det? Även om jag varit så duktig och gett ut böcker och arbetat heltid och allt det där. Den här veckan är lite väl spännande, i allt mörker och all trötthet.
Ni hittar förresten senaste boken på alla stora nätbokhandlar, och HÄR. Det vore roligt att se att den säljer också efter utgivningsrushen.
Lämna ett svar