Lite underlig kombo, kanske ni tycker. Men såhär är mitt liv nu. Jag skrapar ihop ork till lite arbete, och lite utställningsplanering. Men mest är det mat, promenader och lite loppiskärlek som gäller. För att jag ska orka vidare.
Okej, så ett recept först. En ny favorit som passar endera som frukost, eller som lunch eller som sidorätt till middag. Och det är en förvånande favorit, för jag gillar inte särskilt mycket grejer som är baserat på tomatkross.
Men ägg i skärselden – bara namnet liksom! Eggs in purgatory heter det på engelska, och är helt enkelt ägg i tomatsås, kan man väl säga.
Igår åt vi söndagstacos, så jag kokade en tomatsås till. De köpta tacosåserna passar inte riktigt min mage, och de brukar ha mycket socker i sig. Så jag kokade en egen, ganska pepprig. Stekte först lök och vitlök och kokade sen ner tomatkross med diverse kryddor, inklusive färsk gräslök och vitlöksblast.
Och imorse fanns lagom mycket sås kvar för två små ugnsformar med ägg i skärselden. Jag satte tomatsåsen i formarna, och skapade ett litet ”hål” där jag kläckte ägg. In i ugnen, ca 150 grader, i kanske en kvart. Det handlar mest om att hålla koll på att ägget stelnar, men inte blir till gummi.
Vi åt med lite bacon och avocado med creme fraiche och grynost. Skärseldsäggen ska definitivt testas att få fetaost i sig och annat i framtida experiment!
Idag for jag ut på vägen lite också. Saknar bilresor och vår/sommar-känslorna. Rörelsen. Något bort från press och stress och Fpa och utbrändhet. Jag valde att handla mat i Kaustby för omväxlings skull. Och jag for såklart via en loppis. Där hade de nämligen GRATIS ytterplagg (mest vinter) och resten var en påse kläder för 1 euro.
Så denna galna kappa rakt från 80-talet fick komma med hem. Den har typ exakt samma färg som en modern jacka jag har från Lindex. Så rostbrunt har verkligen kommit raka vägen från 80-talet tydligen.
Den är snart för varm men i dagens iskalla blåst passade den bra. Så tryggt att stänga in sig från topp till tå nästan. Även om den inte framhäver några former alls och man får leva med att se ut som ett hus. Ett rostbrunt hus.
Lämna ett svar