Det har varit helvetiska PMDS-dagar. Och stressen kring byråkratin och mitt krig att få den vård jag blivit ordinerad har verkligen stannat upp min läkning – eller kanske rentav förvärrat min utmattning. Men jag hoppas kunna reda ut en del imorgon och ska berätta då om hur fel man kan bli bemött – och förhoppningsvis hur rätt det blir om man orkar kämpa!
Men idag var det nödvändigt med en terapidag i skogen. Efter regnet var friskluften alldeles underbar, och det blev nästan riktigt hett där en sväng. Jag var ju nämligen klädd för rusket jag hade hemma. Men ute mot havet sken solen och värmde bergsknallarna vi vandrade över.
Hursomhelst var det skönt med termoskaffe och tonfiskpaj och friluftsdag.
Och det kanske mest intressanta som hände var att en kanin höll på att springa rakt in i mig! Ja, det såg ut som en kanin. Men det var väl kanske nog en harunge. Tydligen var det trångt där i skogen. Jag blev riktigt hajj då jag fick tvärstanna för att släppa förbi den söta skuttaren som säkert var lika hajj den också.
På sista bilden här syns en liten skuttrumpa under sågbocken.
Lämna ett svar