Mamma har en grav nu

Många har sagt att allt ändrar efter begravningen. Att man kanske förstår bättre då, att det är verklighet. Jag hade ingen aning om vad de pratade om. Visst kändes det både fint och tungt att planera nedläggningen av urnan och festen efteråt. Men jag trodde inte det skulle vara något omvälvande i min personliga sorgeprocess.

Men ett par dagar innan gårdagen så förstod jag. Det andliga har jag ju haft på klart, känns det som. Det har varit den fysiska förlusten som varit så obegripbar. Och plötsligt förstod jag varför man begraver människor. Varför gravar i sig själva betyder så mycket. Inte för att den saknade människan är där, men för att vi behöver fysisk förankring, i detta fysiska liv.

Nu känns det väldigt viktigt att ha en fysisk plats för mamma, även om hon gått vidare. I anden är hon inte i graven. Inte bara. Men för mig, nu då hon saknas fysiskt, känns det fint att ha en plats att gå till.

Och visst var det en fin dag igår. Full av kärlek. Så ren och rå. Även om jag inte ännu heller förstår verkligheten så kändes gårdagen vacker och viktig och ja, sorgeprocessen tog en ny vändning.

Vi lade ner urnan tillsammans med den närmaste familjen. Det var en stillsam, enkel, färgglad och otroligt fin ceremoni. Inga krusiduller, bara ren kärlek. Jag spelade på mammas shamantrumma och vi tog farväl på ett väldigt intimt och speciellt sätt allihopa.

Efteråt åt vi soppa vid Gillestugan och öppnade sedan dörrarna för de hundratalet människor som dök upp till minnesfesten. Vi skålade för mamma. Anna läste en otroligt vacker dikt (som jag kanske publicerar senare), och några andra höll också små tal. Ett axplock som visade på mammas breda påverkan och inverkan. Allt från att utmana en präst, till att ha en musiker och kompositör som kockelev. Och hur svårt det är att gräla med någon som alltid har rätt. Mamma har berört och älskat och älskats.

Sedan bara umgicks alla, delade minnen, kramades och grät och skrattade. Vissa hade jag inte träffat på åratal. Vissa hade jag aldrig träffat förr. Och så fanns där mina närmaste vänner. Det var en fest värdig mamma där alla kunde mötas i kärleken hon burit på och delat med sig av åt så många.

Jag delar med mig av några bilder från nedläggningen av urnan. Ett par närstående fotade, så det är en blandning kamera- och telefonbilder.

Tack alla för en vacker dag i mammas ära.