Sedan mamma dog har både min egen hälsa och de närmastes hälsa oroat mig. Jag vill inte förlora någon. Inte nu, helst aldrig. Att Kärleken blev sjuk skrämde mig, men som tur var det inte så allvarligt att … Read More
Det har varit lite tyst här på bloggen sedan förra, väldigt populära, inlägget om då jag målat sängen moffa snickrat för länge sen. Jag har varit tvungen att skaffa ny bil, och idag har jag varit på blodprov … Read More
I samarbete med Lundagård Som jag skrev om i det här inlägget så har jag fått ärva sängen moffa snickrade åt mamma då hon var barn. Och som också jag sov i som liten. Jag ville måla den i … Read More
I en av mammas lådor fanns massvis med mina gamla babykläder. En del i sådant skick att jag bara kastade dem, men resten har nu tvättats och ska vikas in i den minneslåda som redan sen tidigare huserat mina gamla … Read More
Jag delade med mig av mammas brev redan i förra inlägget. Men det har funnits med mig nu senaste dagarna, och jag har funderat på hennes ordval. Antagligen var det inte genomtänkt. Men jag tänker igenom det i … Read More
Jag skulle ha mycket att skriva om, som tacksamhet och generositet och sånt. Men jag tänkte skriva helt kort om de lådor som Leena kom med igår. Sakta, sakta får jag tillbaka alla de saker som stått uppe på vinden … Read More
Jag föddes den sjätte juli 1986, ungefär klockan 5.25. Så tyder jag klockan på min dopljusstake. Mamma finns inte längre så jag kan inte fråga henne om den exakta tiden. Men jag minns att hon sagt att hon brukade … Read More
Det finns några fina bloggare som nämnt detta, och jag tänkte säga mitt. Ja, jag vill vara egenföretagare och leva på mitt skrivande och min konst, och jag arbetar (bortsett från sjukledigheten alltså) för att det ska gå. … Read More
För snart ett år sedan skulle mamma och Leena ordna Kärleksfest. Och mamma hade köpt presentkort till underbara glashuset Haven vid Emmes Retreat åt dem. Men som ni vet gick mamma vidare bara någon vecka innan. Leena beslöt … Read More
Jag går igenom chatthistoriken med mamma, sakta, sakta. Jag blir så ledsen då jag hittar riktigt gamla meddelanden, från långt innan PMDS-diagnosen. Hur dåligt jag kunnat må, mammas långa, oroliga svar, och mina elaka, avvisande svar till henne. Jag … Read More